Det har funnits verksamhet i huset i snart ett sekel. Något har rivits, något har byggts till. Doften av gummi och motorolja sitter i väggarna. Sören Nilsson tog över verkstaden från sin pappa 1970. Kunskaperna i mekandet har han skaffat sig på egen hand.

Under femtiotalet var här mer som en järnaffär; det gick att köpa bland annat metspön, skyfflar och luftgevärskulor. Under åren utvecklades verksamheten till en cykelverkstad, cykelaffär och under en period fanns här även en bensinstation.

Människor från alla samhällsskikt har hittat förbi Storgatan 22 genom åren. Allt från verkställande direktörer från något av traktens stora börsbolag till mopedburna ynglingar som behöver låna en skiftnyckel. Här gör man inte skillnad på folk - Sören pratar med alla som att han känt dem för alltid.

Ibland hittar folk hit från andra delar av landet. Så har någon celebritet varit på besök? Sören antyder att en herre med efternamnet Wallenberg stannade till vid macken på sextiotalet.

För de invigda har det under åren vuxit fram ett informellt signalsystem på gårdsplanen utanför verkstaden - bilarna som är parkerade med fronten utåt är klara för avhämtning.

Förutom Sören finns också Tommy som varit anställd länge i firman. Hustrun Lisbeth sköter bokföringen. Båda har passerat sjuttiostrecket, men pension har inte varit aktuellt.

Inför varje arbetsdag sitter Sören och Tommy och snackar en kvart. Under denna heliga stund i det något slitna omklädningsrummet får de under inga omständigheter störas.

I Hillerstorp handlar Gnosjöandan enligt Sören om trogna kunder och företag. Man hänvisar vidare om man inte själv har tid. Ryktet sprider sig. ”Behöver du hjälp, ring Sören.”

– Jag har aldrig lagt en spänn på marknadsföring, skrattar Sören.

Vad har varit det bästa med alla år på verkstan?
– Det har varit intressant att se den tekniska utvecklingen, från sjuttiotalets mopeder till dagens elbilar. Men det bästa är så klart att träffa allt folk, oräkneliga under alla år.

Sören fyller snart åttio och snart är det dags att släcka lysrören och låsa de blå vikportarna en allra sista gång. Men lokalen är han inte riktigt redo att släppa ännu. Den får vara kvar ett tag till. Kanske går den att använda till något.

– Vi kommer fira på Haga värdshus med inbjudna. Men någon kostym kommer jag inte ha, blåställ ska det vara. Det ska inte vara något sorgligt, det ska vara en glad avslutning i dur, är Sören noga med att påpeka.